Det har uppstått en diskussion mellan mig och en person, angående klassiker. Jag påstod att en bok som räknas till klassikerna inte var särskilt bra, och då var jag helt plötsligt inte mogen nog att ta till mig det verket och läste säkert bara deckare ändå.

Jag blir ganska less på att det finns böcker som måste vara bra bara för att de är klassiker. Jag kan inte ens förstå hur författare som Strindberg ens kan räknas till dessa, de verk jag läst av honom har varit tråkiga och... tråkiga. Men det är min åsikt.
Men det känns så fel att böcker och dess läsare och uppskattare ska ordnas i ett hierarkiskt system. De som läser deckare är omogna och har inte stil eller klass eller intellekt nog att uppskatta Hjalmar Söderberg. Men läser man Strindberg, då är man smart och belevad och kultiverad, så måste det vara.

Varför ska några få personer i någon akademi bestämma vilka böcker som är bäst? Varför kan inte var och en få bestämma själv vad de gillar, utan att bli bedömda som lägre stående varelser av de som råkar gilla att läsa exempelvis Strindberg?
Smaken är olika. Det viktiga är att man läser, tycker jag. Det må vara deckare eller Shakespeare.