Jag är så trött att ögonen faller ihop. Men ändå måste jag titta igenom gamla blogginlägg. Vad mycket som har hänt på ett år, och ändå har det gått så snabbt!

Förra sommaren hade jag ingen aning om vad jag skulle göra. Jag har visserligen fortfarande inte så mycket till aning, men en större aning i alla fall. Jag vet vad jag ska plugga i höst, fastän jag lagt flyttplanerna på hyllan. Men när jag förstod att det var här jag ville stanna, då var det så enkelt att komma på en bra lösning. Och så läser jag det här inlägget, som jag skrev förra sommaren. Inlägget är väl inte så viktigt i nuläget sånär som på slutorden:

Förtröstan till och tron på att det nog blir som det ska, och du ska bara följa den väg som bereds för dig, följa ditt hjärta och greppa tag i de tillfällen som bjuds. Och fortsätta att bli inspirerad.
   Det är nog då det blir som allra, allra bäst.

Det är det jag har gjort. Hela detta året. Litet förra året också. Ibland behöver man bara flyta med hamna där man hamnar (men man får inte glömma att man ibland får ta några simtag själv för att få fart och hamna i någon riktning alls).