Ok, jag erkänner mig skyldig! Julgardiner, en julkudde, ett juleljus och en duk har åkt upp. Men inga ljusstakar eller tomtar förrän advent!
Jag skyller helt på den missade julen förra året. Men det var ju inte helt piss ändå för ja, för ett år sedan satt jag och hela familjen och räknade ned dagarna till avgången mot Thailand den tolfte december. Och fy vad jag saknar Thailand! Två underbara veckor med min underbara familj: min fina pappa som jag litar på mest i hela världen, min söta mamma som är den snällaste mamman i världen, min kära syster som faktiskt är den bästa systern i världen även om vi retat varandra till vansinne förr om åren. Så går det när två starka viljor möts!







Min oförskämt söta bebissyster!









Gud i himelen vad jag saknar det! Aporna som vi inte fick mata, ödlorna som sprang på de brännheta, grönfärgade gångarna vid hotellet, båtresorna, poolhänget, familjekvällar, syrran som blev sur som attan för att vi blev påtvingade sjalar och grejer när vi skulle åka upp till Big Buddha (hon utfärdade bildförbud men jag smygtog allt, och pappa också).

Nej, nu börjar det pulsera i reseådran.