Ok, ni vet vad som gäller. Hjärtan för låten, klöver för framträdande och fem av något är skitbra.

Andra deltävlingen hade helt siktat in sig på att möta pressen i dörren och själva förlöjliga den förra deltävlingens namnmiss. So jag för övrigt redan glömt bort, tack för att ni påminde mig. Men del två i årets Melodifestival kändes något mer underhållande än del ett, med betoning på "något". Årets Mello är so någon slaskig mellanmjölk.

1. Brolle - 7 days and 7 nights
♥ ♥ ♥
♣ ♣

Brolle är en man att smälta för. Han stil, hans hår, hans ögon - vi tjejer satt och smälte som smör i solsken när han glittrade mot kameran. När den chokladdjupa rösten sänkte sig över oss var förhoppningarna stora. Det ledde också till en desto större besvikelse. Låten var väl helt ok men verserna var ganska tråkiga och intetsägande. Han hade snygga moves men det kändes något tillgjort. Alltså ett högst medelmåttigt betyg för Brolle.

2. Loreen - My heart is refusing me
♥ ♥ ♥ +
♣ ♣ ♣

Kvällens överraskning var nykomlingen Loreen. Hennes bar en snygg danslåtskaraktär och ja, den gillades hemma i soffan. Jag kan se mig själv dansa till den ute på någon av Lunds nationer. Men den var inte tillräckligt bra för att lämna något djupare intryck hos mig. Dock ett ganska snyggt scenspråk och det kändes ganska kreativt.

3. Babsan - Ge mig en spanjor
♥ ♥
♣ ♣

Kvällens besvikelse. Årets After Dark, förutspådde jag, men After Dark har alltid varit bättre. Babsan sjunger inte särskilt bra och det lät ganska billigt. Verserna var katastrofala men refrängen kommer det säkerligen att nynnas på i vår. Vi lärde oss snabbt att sjunga med. Men Babsan bjuder alltid på show och så även här, även om det kändes mer som Finlandsfärja än Melodifestival.

4. Elisabeth Andreasen - Vaken i en dröm
♥ +
♣

Var satte ingen Helen Sjöholm på den här låten? Både verser och refrän var relativt fina men kära gamla Bettan bar inte den överhuvudtaget. Någon härhemma sa att det var som att dra naglar över svarta tavlan och jag håller med. De delikata tonerna var inte alls bra och Bettan borde kanske hålla sig till lite mer svängig musik. Tråkig scenshow, vi har sett det tusen gånger förut hos ungefär alla ballader som någonsin funnits i Melodifestivalen.

5. Sanna Nielsen - I'm in love
♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣

Kvällens bästa. Sanna Nielsen är nästan som ett riktigt bra vin - hon blir bättre för vart år som går. Det är visserligen svårt att toppa "Empty room" men faktum är att årets försök var riktigt bra. Det svängde, det var tonarthöjning och det var ändå inte helt förutsägbart. Sanna sjunger underbart fint och har tuffat till sig ordentligt. Låten var som en popigare schlager och hon såg fantastisk ut. Det enda minuset var att hon stod bakom ett ljusgaller på ett himla rullband. Ett rullband som hon tidvis hade svårt att hantera på ett snyggt sätt. Är rullbandet den nya Carola- fläkten? Se nästa bidrag.

6. The Moniker - Oh my god!
♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣ ♣ ♣

Här möter vi rullbandet igen, denna gång i form av min mammas gamla Idol- favorit Daniel. Det var som att Mika, Thomas Dileva och The Beatles tillsammans fått en musikalisk avkomma. Jag gillade det stark, jag blev väldigt glad av både låten och framträdandet.

7. Anniela - Elektrisk
♥ ♥ +
♣ ♣ +

Anniela får ett medelbetyg av mig men jag hade väldigt svårt att bestämma vad jag skulle sätta. De första sekundrarna var som direktkopierade från Robyns "Electric" (med samma ord fast på svenska). Flickebarnet var dessuto så stel och märkbart nervös att vi mest märkte det. Låten försvann i hennes darrande stämma och de tafatta rörelser. Men den hade sina stunder när den riktiga Anniela med sin vackra röst lyste fram.

8. Christian Walz - Like suicide
♥ ♥ +
♣ ♣ ♣ ♣

Den här låten glömde jag bort under tiden jag hörde den. Första versen var kanske bra, men sen kom det en refräng som var så lik versen så jag trodde att refrängen var versen och versen var refrängen och jag hörde ingen skillnad. Scenen var däremot perfekt. Walz var tråkig. Tyvärr.

Frågor på det?