Deltävling tre. Tävlingen där Christer Björkman bestämde sig för att visa sin nuna och sjunga sitt förhatliga gamla Mello-bidrag. Jag tycker att det känns verkligt otroligt att de låtar som varit med hittills i år har varit de bästa som skickats in av alla tusentals bidrag. Jag tycker att det är dags att leta upp någon annan som kan dra i trådarna efter det här. Det är väldigt få människor som tycker att tävlingen fungerar i sitt nuvarande upplägg, alla fattar utom Christer.

1. Linda Sundblad - Lucky you
♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣

En glättig och glad låt som dock saknade det där lilla extra. Det finns egentligen inte mycket att säga om den, den kändes ganska vanlig. Likaså framträdandet. På slutet såg jag att Sundblad trallade omkring med tandställning i munnen och det förstod jag inte riktigt - var det hennes egna eller lekte hon tonåring?

2. Simon Forsberg - Tid att andas
♥
♣

Jaaa, Fredrik Kempe, hurrade jag när låt nummer två presenterades. Enligt mig brukar hans låtar hålla riktigt hög och bra kvalitet. Tid att andas var väl egentligen en ganska stark låt - men framförd av helt fel artist. Var det en av medlemmarna i Westlife som rymt hit för att smörsjunga för svenska folket? Det var sliskigt och smörigt så det förslog men när jag tänkte mig låten i händerna på en artist med mer go så tänkte jag att låten har nog potential ändå. Simon borde hålla sig till sin träning.

3. Sara Lumholdt - Enemy
♥ ♥
♣ ♣ ♣

Ok. Ex-medlem i ett av Sveriges största exportband genom tiderna - check.
Dansat sen barnsben - check.
En gång i tiden handplockad för sina förmågor - check.
Förväntningarna på Sara Lumholdt från A-teens var ganska höga, även om hon aldrig var en person som jag kände något starkare engagemang i. Men åh jisses. Enemy var en helt ok bra låt men Saras slaktning av den var lika plågsamt som att höra någon sakta dra naglarna mot svarta tavlan. Hon var bortkollrad och glömde bort dansrörelser. Rösten höll knappt för några toner alls och hon litade väldigt mycket på att körtjejerna kunde sjunga när hennes röst inte bar. Körtjejerna var bra!

4. The Playtones- The king
♥ ♥ ♥ +
♣ ♣ ♣ ♣

Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag gillade låten eller inte. Ibland gjorde jag det, ibland inte. Men det var verkligen bland det bästa som vi fick höra på hela kvällen, och det var en bra show och det hände något i melodin. Playtones återgav mig hoppet om lördagskvällen!

5. Shirley's Angels - I thought it was forever
♥ ♥
♣

Jag gillar inte Alexander Bard (han borde bannas från Melodifestivalen tillsammans med Christer Björkman). Jag gillar inte Shirley Clamp. Jag gillade inte låten. Tre pantertanter i för tajta byxor som skrevar mot en epileptisk bakgrund. Det var lika illa som man kunde förvänta sig.

6. Sebastian - No one else could
♥ ♥ +
♣ ♣

Sebastian, Sebastian... vilken låt var det nu igen? I kontrast till succén i sin Melodifestivaldebut så var det här så fisljummet att det nästan glöms bort. Dock också en av de bättre låtarna under kvällen, och tyvärr tycker jag inte att det säger mycket. Jag minns inte framträdandet heller - men jag gissar att Sebastian gick runt, hoppade litegrann och sådär. Precis som han brukar göra.

7. Sara Varga - Spring för livet
♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣ ♣

Tack Sara! För mig tidigare okända Sara Varga kom in i en harmonisk gestalt som med skört vacker röst sjöng om skör och bräcklig kärlek som bokstavligt talat slås sönder. Sara är kanske inte den starkaste sångerskan i världen men det är inte det som behövs alltid. Det här var enkelhet när det i det närmsta uppnår perfektion.

8. Eric Saade - Popular
♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣ ♣ ♣

Uppföljaren till Manboy kändes det som. Av Fredrik Kempe. Jag kände hur Danny Sucedo från deltävling ett satt och undrade om han såg en repris av sitt eget framträdande. Men Saades bidrag var hundra gånger bättre än Dannys. Precis som med Manboy förra året så känns det lite löjligt att sjunga "Popular popular I'm gonna get really popular" eller något sådant. Men jo. Näst efter Sanna Nielsen så är det här det bästa som lanserats i tävlingen i år. Och showen är ingenting att anmärka på. Eller jo- ta av de vita skorna!


Kommentarer på förra veckan recension kom från Bettan, som påpekade att Anniela kanske sjöng så bräckligt eftersom hon var sjuk. Och ja. Det var ju hemskt tråkigt för Anniela (det menar jag verkligen). Men i Melodifestivalen finns det inget som heter sjuk. Antingen hör jag ett bra framträdande, eller så gör jag det inte. Är rösten dålig så sänker det hela uppfattningen om låten, vilket är hemskt oturligt. Men man kan inte sitta och tänka att jaja, men det låter säkert bättre när hon är frisk så därför röstar vi henne vidare. Anniela har säkert bättre lycka nästa gång hon deltar, vilket jag säkert tror att hon kommer.