Det är så mycket jag önskar, så mycket jag drömmer om. Men på samma sätt som när man under stor press bara sätter sig ner, helt dumbstruck så vet jag inte var jag ska börja eller hur jag ska komma igång. Jag vill så mycket men tiden och resurserna räcker inte till. Annat som är onödigt tar istället upp den tiden. Sånt som jag inte behöver göra men som är bekvämast. Ni vet. Som när man sätter sig i soffan och vet att man måste städa i röran - det svåra är inte att städa, det svåra är att börja städa. Och på sista tiden har jag överbelamrats med intryck, jag vet inte vart jag ska göra av allt. Det snurrar i hjärnan.

-

Det är verkligen alla tiders att jag ska resa iväg ut till ingenstans i veckan. Bort från allt överflödigt, från allt som är vardag och teknik.