Ni som följt mig länge vet säkerligen hur förtjust jag är i folkmusik av olika slag, och alldeles särskilt svensk folkmusik. Svensk vistradition kan vara både dansande vacker och behagligt ryslig - då syftar jag till största del på texterna. Precis som vi idag gärna läser både deckarromaner och tittar på skräckfilm fascinerades man innan tv och läskunnighet av saker som slog an det där spänningsfyllda obehaget som en riktigt läskig historia gör. Det finns flera exempel på riktigt otäcka visor som man sjöng för varandra samtidigt som man mysryste litegrann. Det finns den kända "Balladen om liten Karin" som handlar om tjänsteflickan Karin som kungen förälskar sig i. Kungen är redan gift och Karin vill inte bliva hans- då beordrar han att hon ska läggas i en spiktunna och rullas kring tills hon dör. Efter Karins död och färd till himlen kommer det två svarta korpar från Helvetet och hämtar den unga konungen.