Så avslutar jag en hård arbetshelg, jag har tänkt på den här dokumentären mest hela dagen (klicka på länken för att komma till klippet på SVT Play).

The Ark. Sveriges, Växjös, älsklingar. Alla har en åsikt om The Ark. Jag skulle vilja säga något klyshigt i stil med att "antingen älskar man dem eller så hatar man dem". Jo, jag älskar The Ark. Min syster hatar The Ark. Sedan kom min granne och vände upp och ner på livet genom att säga att han nog gillat The Ark om det inte var för gitarristen Jeppson. Som. Han. Avskyr. Jeppson. Jag vet inte vad denna människa gjort min granne, men det verkar vara något fruktansvärt. Kanske är det bäst att jag aldrig får veta.

Åter till dokumentären. Om du gillar The Ark (och kanske ogillar bara Jeppson eller valfri bandmedlem lite) så borde du se den. Som ett hängivet Angelhead fick jag såklart lite gåshud. För mig själv sjöng jag tyst med i It takes a fool to remain sane. Texten sitter som inväxt i ryggmärgen sedan den tiden då mitt 13-åriga, musiktörstande jag satt instängd på tonårsrummet och lyssnade om och om igen på låtar som jag spelat in på ett kasettband från radio. It takes a fool to remain sane förekom tre gånger på det bandet, Echo Chamber två.