Jag har alltid ställd mig negativt till kvotering, alltså att ett visst antal platser i ett företag, styrelse och så vidare ska fyllas av kvinnor. Har tyckt att risken finns att det inte blir jämnställt alls utan att det kan väcka känslor av orättvisa eftersom det då blir så att det inte är den mest kompetenta som hamnar på en post i alla fall.

 

Men så i söndags när vi tittade på hyperpinsamma "Kontoret" sa min pojkvän något som jag aldrig tänkt på: 

"Sådär är det i företagsvärlden! Så länge gubbarna på de ledande posterna håller varandra om ryggen kan det inte bli jämnställt. Man måste börja med att kvotera in kvinnor för att bryta det mönstret". Sådär har jag aldrig tänkt och jag skämdes nästan lite. För kanske är det så, att för att bryta ett negativt mönster så måste man börja med något drastiskt. När det sedan känns lika naturligt att det är kvinnor som män som får dessa poster, när kompetens föregår könet, då kan en sak som kvotering plötsligt kännas överflödig och onödig. Förhoppningsvis.