Vad var det som hände Sandra? 

 

Du brukade vara så engagerad, som du brann för frågor, smått som stort. Hjärtat bultade och med knytnäven i luften begav du dig ut för att förändra världen. Du ville tala passionerat och debattera hetlevrat. Kinderna glödde och du reste land och rike runt för att påverka (nåja, nästan i alla fall).

 

Nu orkar du inte längre. Glöden i hjärtat har fallnat. Du brinner fortfarande för viktiga frågor och vid vissa tillfällen flammar elden upp nästan precis som som förr. Men i slutet av varje diskussion dämpas lågan ganska fort, som att någon hällt en hink vatten på den. Det är den där känslan av makt- och orkeslöshet som tagit över och mjukat upp dina organ. "Vad är det för mening?" tänker du och koncentrerar dig på något annat roligt, som cirkusränder istället. Du önskar att du kunde engagera dig igen. Men det är något som hindrar. Kanske inte något som försvunnit, men något som begravts under en massa annat.

 

Istället står du med armarna i kors och den där knytnäven har du nästan klämt i armhålan.

 

Vad jag önskar att jag orkade brinna sådär igen.