Det är så intressant, det här med branding och kommunikation. Saker som jag redan kände till litegrann men som jag tycker är sjukt intressanta, inte minst ur ett etnografiskt perspektiv. 

 

Ta det här med Apple till exempel, som byggde upp ett varumärke som nu nästan slagit ut antalet PC-användare. Redan 2008, när jag köpte min första laptop, ville jag ha en Apple- dator men det var för dyrt, jag var för osäker och pappa klappade på den trygga och stabila PC:n (en Compaq, sämsta). När den datorn efter tre år lade av var mitt sikte helt och hållet inställt på Apple. Vid det laget hade jag redan övertalat pappa att ge mig en iPod i födelsedagspresent istället för en MP3-spelare. Det kvittade vad folk sa om Macbooks, jag skulle ha en. När jag sedan fick min älskade dator, kände jag en lycka inuti mig över att äntligen tillhöra dem-som-har-Macbooks. Att jag skulle sitta där med ett lysande äpple på ovansidan av laptopen. Då hade jag ingen aning om ifall en Macbook var bra eller inte, men jag ville ingå i den kulturen, varumärket Apple erbjöd en känsla som jag ville åt. Tänk att ett varumärke kan besitta den kraften.