Somliga går med trasiga skor, och jag är en av dem. Mina converse har i tre år varit mina älskade favoriter, men deras allt mer påtagliga sönderfall har börjat göra sig påminnt; de läcker vatten som såll, sulorna är fulla med hål och någon liten plastbit sticker ut därbak och ger mig skoskav.

Rest in peace.

När jag köpte dem 2007 kostade de femhundra kronor. Jag höll därför på att sätta maten i halsen (inte för att jag åt, men bildligt talat) när jag såg att samma affär nu höjt dem till sjuhundra.
Hujedamig vilka i-landsbekymmer jag har!

Igår tittade jag lite på världens vackraste "Försoning". Inte hela, jag var trött och skulle upp och jobba idag. Men inatt drömde jag väldigt märkliga drömmar som kändes helt verkliga, och den bästa delen var den när jag fick till skänkes den underbara gröna klänningen som Keira Knightley bär i filmen. Fick! Jag var så glad och trodde knappt att det var sant (och det var det ju inte heller, tyvärr).
Jag drömde även att alla människor på Jorden bara försvann och att det bara var jag och några till, som sprang runt i ett Lund som hade blivit litet av en spökstad. Ni vet, mörk och ruggig. Tänk lite som i filmen "Silent Hill".

För er som inte har sett Cecilia i "Försoning" någon gång kommer här en bild som är lånad härifrån.

Ps. Jag vill ha hennes hår också. Tack!

(observera att följande bilder inte är satta i någon kronologisk ordning)

Garderobstömning kan vara väldigt spännande, speciellt när man hittar den där traven med gamla dagböcker!

Jag har varit en flitig dagboksskrivare genom åren (ibland MÅSTE man ju bara skriva av sig), alltsedan min mormor försåg mig med min allra första dagbok en julafton när jag var åtta, och jag skrev i den tills jag var tretton, med ett uppehåll för att skriva i en annan.
Vad rörde sig i Sandras huvud under den här tiden? Jag skrev om mitt pogrör (minns ni pog?) och jag var rik en dag därför att jag hade fått två tior och två femmor.

Nedan följer små smakprov ur denna dagbok:





Åttaåriga Sandras spännande hemligheter





Tretton år och galen i Aaron Carter





Varför minns jag inte denna hemliga koja?

Lustigt nog har jag inte nämnt en siffra om min och Tinas Mysterieklubben. Vi var väldigt ihärdiga detektiver som letade mysterier i varje hörn. Vårt största var en nyårsdag, då vi hittade en massa olagliga stubiner (läs: nyårsraketer) på marken, och ett insmugglat, tomt cigarettpaket (läs: Marlboros röda) på marken. Och den där mystiska gubben som gick in i ödehuset (läs: den medelålders motionären som gick förbi ett elskåp), hade han något med saken att göra?

Contrasts makes it interesting

Jag är född med klumpfot - skulle man kunna tro.
Eller snarare klumphand.
Ikväll när jag skulle diska så gled en av mina favoritkoppar ur händerna på mig - och istället för att ramla ner i diskvattnet så mötte den sitt öde mot den hårda kanten till diskhon.
Attans attans attans också, vad arg och ledsen jag blev.

Men! Koppen säljs inte längre, och den är köp på Indiska för ett och ett halvt år sedan. Om någon som läser detta råkar vara trött på sitt set, och skulle vilja sälja en kopp till mig (för en bit över originalpriset!) så skulle jag bli väldigt glad. Det är en vild chansning, men frågar jag inte får jag inget veta heller.

Puss på er, hoppas ni kan hjälpa en stackars klumpig en!

Regnet stod som spön i backen när jag vaknade imorse. Det var mörkt som i en säck, och mysigt ända tills jag kom på att jag ju måste ta mig till föreläsningen under dessa förhållandena.
Tur hade jag, för när jag klev ut genom dörren duggade det bara lite lätt.

Imorgon ska jag leka sakletare och försöka hitta en fin present till en fin vän. Dock är jag helt värdelös på att komma på och hitta bra presenter, och alla andra är jätteduktiga på det.
Tisdagskvällen blir lika ljuvlig som alla andra tisdagkvällar under terminerna, som jag spenderar med på Credo!

Missa nu för allt i världen inte Anna Ankas bravader ikväll. Eller jo förresten, det kan ni nog göra.

bild från DinSko

Höstskorna som jag impulsköpte härförleden är ungefär de finaste som finns. Och de är bland de bekvämaste skorna jag har köpt! Och klacken är alldeles lagom för mig som inte är van.
Jag är extremt nöjd!

Nu vill jag föra dagbok i en sådan här fin bok.

why, this tragic comedy?

Det är fint att ha en gammal, sirligt utsirad klocka hängandes i en lång kedja runt halsen

När man är lite ledsen hjälper kan det hjälpa att man klär sig lite fint och tar sig för att göra något. Det gjorde jag igår.

Idag är det dags för min andra skoldag. Hade det inte varit för oväntade faktorer igår hade det blivit den tredje. Men det är bara att bita i det sura äpplet och försöka lappa ihop det man missat, vill man så går det.