med fönstret öppet
De som säger att det inte finns tidsmaskiner har inte helt rätt. Lite rätt, men inte alldeles. Det finns flera effektiva tidsmaskiner som till en viss del tar en människa tillbaka. För mig fungerar musik så.
Just nu lyssnar jag på en lista som jag kreerade i våras. Under aprils försiktiga vårdis. Den här låten, av Carla Bruni, tar mig tillbaka till den underbara våren 2010. Den återskapar på något vis de känslor och tankar jag bar på då, till omgivningarna, till soliga dagar i glassbaren, till en filt i gräset, goda vänner och en bok, till promenader hand i hand och till det romantiska som liksom bara finns i den vind som sveper in genom fönstret och de skira gardinerna i ett mörkt rum under en av de första riktigt fina vårskymningarna.
Varje kvällsluft bär med sig
en droppe stjärnor,
i en liten bris med
bud från månen.
När ett fönster lämnas öppet,
den sovande människan
(så oskyldig i sin uppgift) med tur
blir bedroppad av ett
vackert stjärnregn
uppdatering
Det har varit händelserika dagar och egentligen så har jag fortfarande massor att göra. Men efter nyår tar jag det lugnt, det lovar jag!
Jag har bland annat varit på familjemiddag, spa, och så städar jag ut julen. Ja, jag skriver nog inte så mycket mer innan nyår faktiskt, usch så stressigt!
Tjing sålänge!
återknytning
Nej. Julen varar till juldagen. Sen är Sandra trött på tomtar, änglar, rött och guld och åker hem till Lund och river ut julen med buller och bång. Det är skönt att få tillbaka de gamla färgerna och att ordna om lite, sätta stilleben och sådant. En stor anledning till att jag vill ha ut julen så tidigt är för att jag ville få upp mitt fina blåblommiga fat som jag fick av mamma i julklapp. Det står nu som en fin, stor fruktskål på bordet och ska fyllas i veckan.
Men nu har jag inte tid med sådant längre. Nu ska jag åka och träffa hjärtat igen (äntligen!).
christmas is over, now it's springtime!
smått och gott
Jag har just stickat klart och sytt ihop mitt pannband som jag gjort helt efter fritt huvud. Kanhända blev det något snett någonstans, men är inte det lite charmen med egengjorda saker?
Sedan ett par timmar är julfirandet över för vår del och jag är så himla nöjd och tacksam för det här fina julfirandet! Utöver det goda sällskapet fick jag en del jättebra julklappar, bland annat en morgonrock (hejdå till min rosa och trådiga), ett stort blomstrigt fat, en extern hårddisk, presentkort, presskanna (nu får alla komma på kaffe hos mig!), en gigantisk ask choklad, "Skönheten och Odjuret" och mycket mer.
Imorgon ska jag träffa en kär gammal vän en stund och sedan ska jag även ned till Lund. Är otroligt sugen på att påbörja min rapport nu, den som ska in om 13 dagar och som kommer att bli väldigt rolig att göra. Jag har ju dessutom en uppgift till som jag måste börja på efter nyår. Skriv skriv så du slipper stressa! Och när allt det är på det torra, då kan jag njuta av mina nya böcker!
God jul!
Jag vill önska er alla en riktigt, riktigt god jul med familj, vänner och en massa mys! ♥
vägra stress
Jag orkar inte stressa mer!
Nu går jag på strejk! Och läsa magasinet jag köpte i tisdags. För det har jag inte hunnit än.
kalla färger
Vädret är alldeles rosa. Rosaolilaoblått.
emo-kid wears too much make-up
Jag har under den senaste veckan plågat folk i min omgivning med videon ovan. Och jag tackar den person som lade upp den på klassens facebook-sida, you made my week!
Se den! Alla som sett den hittills har gillat den. "Total eclipse of the heart" är visst redan från början en helt konstig video som inte har någon som helst koppling till låtens handling. Men! Den bokstavliga versionen har... och den är galet kul!
han säger att jag överdriver
Det stora samtalsämnet överallt är vädret, och jag är verkligen inte undantagen. Imorse var det ungefär en miljon minusgrader. Eller minst tjugo. När jag säger så tänker jag på min pojkvän som brukar säga att jag överdriver. Litegrann kanske...
med mobilkameran 2
Det är nästan som en saga hur kallt det är. För visst är det bara ställen som Narnia som blir så kalla så att hela grenar blir insvepta i ett sånthär ishölje?
kalla dagar
Så ska man göra en kall dag. Dricka varmt med gott sällskap.
det första underlandet
Det här är helt fantastiskt! Den första filmatiseringen av "Alice i Underlandet" från 1903! Jag gillar att titta på gamla stumfilmer, dels för att de är ganska vackra och dels för att de faktiskt är lite läskiga på något sätt. Men nu tycker jag att ni ska njuta av åtta minuters stumfilms-Alice!
vänder på steken
Så. Nu blir det mycket gladare, hoppas jag. Våren 2011 blir mindre stressig och pressig än hösten 2010 och det är ju rentav skitbra. Och jag har just ätit flädersorbet och bättre än så blir det nästan inte!
dan före dan före dan...
julmys
kak-el spektalek
Fint dekorerade pepparkakor som jag och min syster kreerade under vår julbaksdag. Fint med färdig kristyr på tub, tycker jag! Så nu har jag mitt eget stora hjärta som hänger och slänger uti en gardinstång.
Från jobbet fick jag fina och annorlunda pepparkaksformar i form av prinsessor, fjärilar och ånglok. Finemang!
Det som händer just nu om dagarna är att jag äter lussekatter och dricker varm choklad och julmust så att jag nästan spricker. Har dessutom ätit så mycket pepparkaksfil så att jag tröttnat för i år. Jul är så underbart men vilken tur att det bara är en gång om året!
skitmög
Jag sitter hemma. Har tråkigt. Alla är på andra ställen och festar. I Lunds på fester jag inte kan komma på, utanför Lund på fester jag inte kan komma på. Och jag slås av hur långt borta mitt sociala liv har glidit. Hela hösten har jag givit åt jobb, skola och kör. Mest jobb. Varje helg. Andra sociala aktiviteter som involverar vänner har inte ens funnits i min närhet och nu, en fredagskväll när alla är ute och festar och har kul medan jag sitter själv efter en dum kyrkokonsert i Helsingborg (förlåt, jag är bitter just nu), så känner jag mig ensammare än ensammast och har tråkigare än tråkigast. Den här hösten har bara varit skitmög.
en liten lista
Eftersom jag har en avslappnad torsdagkväll så hittade jag en lista hos Niotillfem. Som jag gjorde. Hejhejhej.
min bästa vän är Sanna! Niotillfem-Sandra skrev att det där att kunna ringa någon när man är ledsen visar hur nära man är. Sanna kan jag ringa till om allt - glad, ledsen, arg, gnällig, sur, kinkig, skrattig, lycklig, tjatig, nojjig.
när jag borstar tänderna är jag ofta superdupernoga och borstar i många minuter. Fast på sista tiden har jag blivit litet slarvig om kvällarna eftersom jag är så trött.
när jag lagar mat diskar jag under tiden. Mitt kök är himla litet och där måste man nästan diska upp efterhand för att få plats. Och så slipper man ju en massa trist efter maten!
jag är rädd för ensamhet.
den värsta känslan är ensamhet och att vara bland en massa människor som man tycker kan något mycket mer än man själv borde kunna. Så kändes det när jag började i kören- alla kunde men inte jag så därför hörde jag inte hemma där. Som en katt bland hermelinerna.
den bästa känslan är att få ligga i sin älskades famn.
jag är bäst på schlager. Kan sjunga utan och innan hela natten lång!
jag är sämst på att ha tålamod. Allt vill jag göra nu nu nu!
jag lyssnar på juliga körlåtar, eftersom vi i Bella Voce ska ha stor julkonsert imorgon.
jag pratar snabbt och ibland ganska slarvigt. Jag har mycket att säga och ibland känns det som att man måste säga det snabbt för att den som lyssnar inte ska förlora intresset. Eller så har jag bara mycket som också ska sägas nu nu nu.
jag tycker om att äta god mat tillsammans med släkt och vänner, skratta och skoja och ha det trevligt tillsammans. Och små kissemissar med lurvig päls.
kärlek är det största!
i somras var jag på tåget största delen av tiden, eftersom jag ville åka hem till Lund och mitt hjärta hela tiden efter jobbet långt borta.
sist jag grät var idag för att jag hade haft en jobbig dag och för att jag ringde Posten och fick veta att min älsklingsring kommit bort i all postyra.
när jag vill tänka lägger jag mig tyst i sängen och blundar och tänker.
när jag bakar med Sanna blir det alltid fel och alltid roligt.
just nu tänker jag på att imorgon är det julkonsert och sedan får jag äntligen träffa min pojkvän igen.
idag har jag ringt en massa viktiga samtal, lånat en massa viktiga böcker, övat en massa viktiga sånger och ätit en massa viktiga lussekatter.
ikväll ska jag öva och vila och beställa julklappar
imorgon kommer jag handla mer julklappar, låna fler böcker, sjunga på konsert och komma hem och pussas.
min mobiltelefon är med mig at all times. Dör utan den.
när jag vaknar på morgonen snoozar jag hur länge som helst innan jag orkar masa mig upp. Mornar är hemska!
om jag var ett djur skulle jag vara Sanna sa iller (eller var det vessla?) men det vill jag inte. Jag hade nog varit en giraff, kanske.
hejsålänge
Näcken och jag
Den sista workshopsperioden har inletts, och jag har med glödande kinder givit mig in i arbetet för att kunna ta det riktigt lugnt med familj, vänner och min älskling hela julen.
Just nu läser jag om Näcken, figuren som förr i tiden sades lura människor i drunkningsdöden. De vuxna som inte trodde på hans existens använde väsendet ändå för att skrämma barnen så att de inte skulla leka nära vattnet och ramla i. Det påminner om min egen barndom. Jag var, liksom andra barn, väldigt nyfiken och vatten var ju väldigt fascinerande. Speciellt brunnar. Vi hade några bekanta som hade brunnar i trädgården med kolsvart och blickstilla vatten i botten. Där ville man gärna gå nära och titta. Men nej, sa mamma och pappa, gick man för nära kanten så kunde Näcken komma och ta en ner i brunnen och då dog man. Eller om de sade näck minns jag inte, det var väl antingen det eller brunngubben eller något. Och vanliga gallerbrunnar fick man inte heller gå på (ifall de lossnar om man ramlar ner antar jag). Där fanns också något grodmonster som kunde komma och ta en.
Det lever alltså kvar än idag, näckar och brunngubbar och allt vad det är. Undras just om det är en bra metod för att få barn att hålla sig ifrån farliga saker som brunnar och vattendrag.
vårlängtan
"Det är vår, vår överallt och jag är glad.
Jag är glad när skillan lyser som blå, klara ögon i det nyvakna gräset,
jag är glad när de trötta och ovana solstrålarna försiktigt värmer igenom lundablåsten.
Jag är glad när studenterna solar bland krokusen utanför universitetshuset,
och glad när skymningen låter sig dröja och sedan är så blå. Inte lika blå som skillan, skymningsblå. Blå som en nocturne av Chopin och stillsam som en lågt kvittrande fågel.
Om våren är jag glad."
Finnes i mina Skuggömmor, april månad.
gnäll nummer trehundratjugosju
I alla fall. Lagom irriterande. Dagen fortsätter lika underbart med att jag under pendlingen till jobbet drar på mig både halsont, huvudvärk och visdomstandvärk. Sedan får jag vänta i en halvtimme på Malmö Central. Frysa på busshållplatsen. Och sen var folk missnöjda och tjuriga och jag bara dog lite inombord och ville hem, dra täcket över huvudet och somna om i den varma famn som jag lämnat hemma.
Hemfärden sedan tog mig en och en halv timme. Från Malmö till Lund. Hungrig eftersom jag enbart ätit ett choklad sedan frukost, och kissnödig eftersom jag väntat så länge och dessförinnan släckt törsten med vatten. Hemma smäller jag i mig det sista brödet och går och lägger mig. Giv mig styrka.
Nu ska jag i alla fall titta på "Den store Gatsby" och överväga att gå till affären och köpa frukost och mjölk inför imorgon. Ja. Jag borde faktiskt göra det.
hantera situationen
Jag tror att det kan vara ett resultat av min och Sannas gnällpromenad igår. "Nu går vi en runda, och först gnäller du, sen gnäller och och sen gnäller vi tillsammans om vartannat och är bara så bittra och gnälliga". Ibland måste man faktiskt bara gnälla av sig ordenligt tillsammans med någon, ventilera allt som snurrar i huvudet och sätta ord på känslor. Och sen gråta ut ordentligt för att livet är så hårt, äta hemmagjord wienernougat och titta på "Den store Gatsby".
Idag är jag faktiskt på bättre humör än på länge. Fast bekymmer, det har jag fortfarande. De snurrar runt i huvudet. Men de känns lättare att hantera idag.
en rekommendation
Så- gå till Boutique Marketta om ni vill ha god service och spännande smycken till ett överkomligt pris!
godiset då
Recept: Linnéas skafferi
Under Ellans och mitt julbak lekte vi bland annat godistanter med wienernougat och tryffel. Det var första gången vi provade på att göra julgodis själva och det blev supergott!
Linnéas wienernougat
500 g nougat
300 g choklad med valfri kakaohalt
200 g mandelspån
Rosta mandelspånen i en torr stekpanna. Ställ åt sidan och låt svalna.
Smält nougaten i ett vattenbad. Finhacka chokladen och rör ner denna när nougaten är smält. När chokladen smält samman med nougaten: rör i mandelspånen. Häll upp i en form eller gör en form av aluminiumfolie och ställ in i kylskåpet. Vi lät vårt stå i cirka sju timmar innan vi skar upp det i små bitar. Himmelskt gott, ett recept jag verkligen rekommenderar!
Ellisandras tryfflar
Här använde vi ett grundrecept och rörde sedan på eget initiativ i polkagriskross. Det blev jättegott! Tryfflar var dessutom galet enkla att göra, så ni kan tro att det blir någon omgång till här innan jul!
Grundrecept:
150 g choklad med valfri kakaohalt
1,5 dl florsocker
1 dl grädde
100 gram rumstempererat smör
sönderhamrade polkagrisar
Hacka chokladen fint och blanda med florsocker. Koka upp grädden och häll sedan över chokladen och rör samman tills med smöret, som du delat i mindre bitar. Rör tills allt har smält och rör ned polkagriskrosset.
Låt stelna i kylskåp i en timme och sedan är det dags att rulla!
Häll upp florsocker och kakao på två fat och forma smeten till bollar som du sedan rullar i florsockret eller kakaon (vi använde bara florsocker eftersom vi båda har så barnslig smak). Låt sedan alltsammans svalna i kylskåp och ät med jämna mellanrum.
julbak
Igår åkte jag till syster för att få julgodishungern tyster,
och med ett mjau Furbie-katten Vincent hälsar och burrar upp sina tio lager pälsar
Lussesmör är inte gott, men vänta tills Ellie blandat med annat fått!
Ett vattenbad med smält nougat, att få upp den varma skålen var något delikat
Choklad till godis ska det va', och en somrig skål är under vintern glatt att ha!
Ilsket hamrar Elli polkagris, det ska vi blanda med choklad och grädden på vår spis.
Stolt som en höna Ellinor lussedegen visar, ja, det blev ena fina lussekisar!
Mjöl på näsan måste man ha, det är det som visar om bagarn är bra!
När matte är borta katten på bordet dansar, sedan han oskyldigt kring benen svansar
Sandras bullar fanns i storlek liten till extra stor, och nu ligger de på bordet och med sina russinögon glor
Pepparkakplåtar blev det närmre tusen, vi hade alla formar utom musen.
Det spritsades med kristyr och skälldes på deg, och framåt kvällningen blev Sandra seg.
Lämnade degen med Elli kvar, och sambon och hon fick baka färdigt den i fjorton dar.
Detta var historien om julbaksfesten, i nästa inlägg kommer recepten!
znark
perfect plugg
Nu väntar matlagning. Det är enormt skönt att i lugn och ro hacka grönsaker och röra soppa och veta, att det finns inget annat jag måste göra. Inget annat!
cravings
(min R- tangent fungerar visst inte som den ska. Bådar gott inför avslutande rapportskrivning. Nåväl. Jag tror på den här dagen!)
ett vinnande koncept eller en slags årskrönika
Jag har skrivit om det förrut i år. Om hur jag alltid, alltid, varje nyår, svär inför Gud och i den aktuella församlingens närvaro att det kommande året ska bli det bästa någonsin. Och nyår itself måste också vara smashing. Nyårslöftena ska nedplitas på ett fint papper, välformulerade, som trollformler vars magi kommer att infiltrera mitt liv det kommande året.
Men det blir ju ändå aldrig som man tänkt sig.
Så. Förra året- inga nyårslöften. När vi åkte till Thailand andra veckan i december började jag ställa in tankarna litet annorlunda. Jag började tänka att jag inte skulle vara rädd för att uppfylla mina drömmar. Nyår planerades ske i mysdress, med kompisar och brädspel. Men genom impuls blev det något annat, något jag gick på utan förväntningar. Och det blev fantastiskt (tack Emelie och David för det!)
För att vara ett år jag inte direkt förväntade mig något av så blev 2010 på många sätt det mest fantastiska året i mitt liv!
I januari är jag solbrun och nyss hemkommen från Asien, hemkommen till det kallaste och snöigaste Sverige jag någonsin upplevt. Jag blir kallad till audition till SVT:s "Jakten på Julia" men åker aldrig upp eftersom biljetterna till Stockholm är galet dyra med så short notice. Men inte gråter jag för det, nej, för istället åker jag upp till SVT- studion i Göteborg för att delta i "Vem vet mest". Det går bra, för jag uppnår mitt mål- att nå rond två. Jag ställer in mig på att flytta till Uppsala eftersom jag äntligen, efter år av ångest, kommer på vad jag vill göra! Men under tiden börjar jag läsa en grundkurs i svenska för att lära mig hålla tal och skriva debattartiklar.
Marie kommer till Lund och vi har en otroligt lyckad schlagerkväll först hemma hos Sanna, sedan på Helsingcronas nation (där de dock spelar 90- talsmusik).
I februari händer inte särskilt mycket som fångas på bild. Jag åker på bröllopsmässa på Alla hjärtans dag med J och S, eftersom J gifter sig senare under året. Vi smakar champagne, äter choklad och jag hittar min drömklänning. Jag haräven anmält mig till pianolektioner, något jag velat länge, och de drar igång någon gång under denna månaden.
Såhär serjag ut den 20:e mars. Men nu går jag händelserna i förväg.
I början av mars blir jag antagen som ledamot i Gröna Studenters valgrupp. Genast åker jag upp till Stockholm och hinner inom min kusin Madeleine en runda, sedan bär det iväg ut till Tyresö. Nervös är jag, men alla är jättetrevliga och jag har jätteroligt!
Min lillasyster krånglar till det som tusan med sitt födelsedagsfirande (hon fyller år den 20:e mars). Men tur är väl det, för det blir istället så att jag firar Sannas födelsedag på Arimans i Lund. Och det leder i sin tur till att jag träffar den person som sedermera blir min älskade pojkvän! Och det var nog med händelser för mars tycker jag, för ni kan ju räkna ut att jag svävar på små rosa moln under resten av den månaden...
Fotograf: Någon grön student
I början av april åker jag, Sanna och några andra gröna studenter till Örebro för ett årsmöte. Jag är nervös eftersom vi i valgruppen ska stå framför folk och prata! Vistelsen blir mycket trevlig, men slutar med att jag får köpa en ny iPod. Sura pengar!
Vidare så är april en väldigt trevlig månad, jag är enormt lycklig.
Under maj månad får jag då äntligen uppleva den omtalade Lundakarnevalen. Sanna och jag inleder allt med att genast gå och köpa sockervadd (som jag bara ätit EN gång innan!). De två första dagarna är soliga och fina, den tredje dagen är också bra men inte lika solig. Tre underbara dagar på karnevalen är det i alla fall!
I juni hänger vi i Botaniska trädgården mest hela tiden (här gestaltas filosoferna på essen i Sannas romerska kortlek). Jag tappar rösten efter en förkylning och kan inte prata ordentligt, eller knappt alls, under ett par veckor. Det är mest en massa krax som folk skrattar gott åt. Under två veckor mellan skola och jobb så går vi på glassbarer och solar en masse och jag köper min fina systemkamera som jag testkör i solnedgången.
Jag sticker på bröllop i juli, en nära vän får sin fästeman för eviga livet och det är så vackert och underbart! Jag fyller även år och firar med den här söta klänningen, min pojkvän och nästan hela tjocka släkten. Det åks till stranden, räddas katter och jobbas om vartannat.
I augusti far jag till vackra Dalsland, till älsklingens lantställe. Blir lite småkär i landskapet och trivs enormt bra med några dagars lantliv och trevligheter. Efter hemkomsten börjar jag på ett nytt extraknäck i Malmö som jag har stora förhoppningar på. Skolan ska snart börja igen och livet verkar mycket lovande!
Min nyförlovade lillasyster blir Maria Montazami när mormor och morfar firar guldbröllop på ett tjusigt ställe. "Tofsar låter så... tofsigt" säger hon och visar upp "sin" barocka ljusstake. "Mums!". Jag börjar plugga etnologi och det verkar som att det ska bli riktigt kul, den första kursboken slukar jag med glädje och skriker "mera!". Studentkören Bella Voce vill, två år efter första försöket, ha mig med, jag är glad och tänker att det är skönt att känna att jag faktiskt är tillräckligt bra. Första repets första sång är "Kyrie" och håret ställer sig rakt på ända på armarna när flickorna börjar sjunga. Lord, have mercy!
Kyrkogården får sig ett besök i oktober när vi pysslar med skolans rekonstruktionsuppgift. Vi ska hitta och med kyrk- och faktaböckers hjälp rekonstruera ett livsöde. Det känns som att vi är med i någon form av "Spårlöst försvunnen" när vi får upp ett spår till några släktingar till vår slumpmässigt valda person. Denna Karna som vi skriver om verkar ha varit en väldigt vacker och glad person och uppgiften slutar i en delkurs med högsta betyg! Oktoberdagarna är så vackra så jag vet inte vad, men jag blir enormt sugen på att resa iväg mot varmare breddgrader allteftersom strecket på termometern letar sig allt närmre nollan. 
I november åker mössan på och jag och Sanna tittar på utvandrare och nybyggare och äter sushi. Ja, hela månaden äts det nästan bara sushi. Jag jobbar, pluggar och pussas och tjyvstartar julen och så var det inget mer med den månaden!
I december skriver jag tenta, pulsar i mer snö än jag någonsin sett i början av december, råtränar inför min körs, Bella Voces, alla Luciatåg och julkonserter och jag vet inte allt. Jag jobbar och köper klappar och njuter av "Hotell Gyllene Knorren", den bästa julkalendern på flera stycken år.
Det är drygt ett år sedan Thailand och livet är swell!
skadad
Helt allvarligt, hade jag sluppit detta på villkor att jag lade handflatan på en varm spisplatta så hade jag nog antagit det.
hej
jag gillar...
Snajsig inspiration när man nu ska upp till syster och baka luciakisar och julgodis på Odens dag (onsdag).
fina detaljer
Det här är några detaljer från mitt hem. De nya IKEA- ljusen blir min gloria om natten på min sänggavel. Sedan har vi min egna, vackra julkopp och hjärtats egna, stora kaffekopp som står så fint tillsammans på kökshyllan. Och så fågeln som agerar hängare till mina halsband. Den fågeln, den köpte jag i en butik i Malmö som hette Kitsh, men jag tror inte att den finns längre.
gråtfest
(om ni vill skratta ska ni däremot läsa min vän Sannas premiärinlägg på sin nya blogg)
true story
Johannes 3:18
ljuslördag
Pappa överraskade i förmiddags när han annonserade ett besök till IKEA. Workshopsrapporten åkte långt bak i huvudet och jag kom iordning i racerfart. Vi sprang igenom varuhuset, kikade snabbt på sängar (snart blir jag 30 sängcentimeter rikare!) och hämtade en hylla som pappa skulle ha. Jag hittade äntligen ljusslingor som liknar dem jag drömt om så länge! Dock var det kortare slingor än de jag drömt om, men very well, då köpte jag väl två! 25 kronor styck och det finns ingen bild på hemsidan.
Sedan åkte vi hem till systers nya lägenhet och lekte med en busig perserkatt.
vinkling och arg
Irritationsobjekt för dagen.
I artikeln påpekas det noga, under bilden av Izabella Scorupco, att hon minsann inte är svensk, för hon har rötter i Polen. Men ändå räknas hon som en svensk skönhet.
Men överst på listan av världens vackraste befolkning hamnar amerikanerna, som kan stoltsera med Brad Pitt, Angelina Jolie och Jennifer Aniston.
Tillåt mig att småle. Jag är på dåligt humör just idag och känner för att gnälla av mig om det här.
Det är lönt att påpela Scorupcos osvenskhet. Men inte någonstans får jag läsa om amerikanernas oamerikanskhet! För med tanke på vilka namn som nämns i artikeln kan jag förmoda att det inte är Amerikas urbefolkning, indianer, som åsyftas. Inte någon av nämnda skådespelare är uramerikan, så det så. De har helt sina rötter huvudsakligen i Europa och och såntdärnt och ingenting annat. Så nej, jag antar att amerikanarna inte är vackrast i världen. Snacka om att vinkla en artikel.
med mobilkameran
Är det någon slags sagostad?
Nej, det är Lund! Som förvisso är förbluffande likt en sagostad just nu. Istappar hänger farliga från alla stans tak, snön är djup och täcker nästan vartenda skrymsle utomhus. Lund har dessutom världens finaste utebelysning under vintern. Helt underbart att gå och handla hemlisar i! För ja, nu har jag börjat inhandla alla klappar...
lyckligt lottad
Jag är lyckligt lottad som har en sådan fin familj, de är hjälpsamma och stöttande och jag har förbannat roligt med dem. Jag vet att de alltid finns där, i vått och torrt.
Jag är lyckligt lottad som har min bästa vän Sanna, hon som är nästan som en i familjen. Vi har känt varandra sedan innan lekis och var bästisar även när jag flyttade iväg i flera år. Visst har vi haft våra stunder och tonår, men nu är hon mest som min andra syster och hon vet allt om mig och jag kan skratta med henne och gnälla med henne och vice versa. Henne har jag svårt att leva utan!
Jag är lyckligt lottad som fick sådana fina grannar. De plus Sanna är lite som min lundafamilj, tycker jag ibland. Det är de som bor ovanför mig, Andreas och Emma. Är det inte fantastiskt att man bara kan flytta någonstans och bli så bra kompis med sina grannar? Det tycker jag i alla fall, så ni kan tro att grannsämjan här ligger på topp!
Jag är lyckligt lottad som flyttade till Lund och fick så fina vänner från hela världen. Vi har S som kom hem hit och gjorde milkshake efter att jag gjort min fruktansvärda rotfyllning, och så J som jag schlager- och spelnördar med ibland. Vi har L som jag numera tränar (en massa...?) med ibland och planerar roliga saker med. Fast vi ses för sällan tycker jag, allihopa.
Sist men absolut inte minst är jag otroligt lyckligt lottad som har dig ♥ !
Är det konstigt att man tackar Gud?
